G U C C I - LOVE

Idag är det 1 år sedan..
En dag man vill glömma, en tid som för alltid kommer ha sina spår.

Detta inlägg är tillängnat min älskade hund Louis.

Jag hade länge letat efter en hund till. Gucci var tre år gammal och jag kände att nu var tiden inne att skaffa en till hund. Jag ville ha en hane och jag ville ha en utställningshund.

Jag letade länge.. pratade med många uppfödare och tittade på olika valpar. Men ingen föll mig i smaken. Tills en dag då min kompis Lena pratade om en hane hon visste var till salu från en väldigt intressant stamtavla. Jag gick genast in på uppfödarens hemsida. Bilderna jag såg fick mig att smälta direkt, allt kändes så bra. Första känslan när man såg honom var: Där är han juh!

 
Louis 6 veckor gammal


Några långa veckor senare tog Alex och jag semester för att åka till Mora och hämta hem vår lilla Louis. Det var en lång resa.. Vi åkte upp på fredagen och gjorde en hel del stopp på vägen. På lördagen åt vi en härlig frukost på Hotell Mora & Spa och sedan gav vi oss ut och kollade omgivningen och gick en runda i centrum. Det enda som fanns i mina tankar var dock vetskapen om att han snart var min..

Vid fyra tiden åkte vi hem till Lollo och där var han.. Vilken goding. Han var bara så perfekt. Efter allt praktiskt satte vi oss i bilen för att köra alla 60mil hem igen. Alex körde hela vägen hem för att jag skulle få gosa med Louis. Han satt i mitt knä i en filt hela vägen ner och tittade sig omkring i den stora världen.

Vid var hemma vid två på natten. Väl i lägenheten gick Louis runt lite och drack lite vatten. Sedan gick vi och la oss. På natten var Louis stundtals orolig, men så fort jag tog ner handen och klappade honom blev han lugn. Jag vaknade tidigt i min iver att gå ut med Louis. Han var då jätte svår att väcka. När han vaknat orkade han inte stå på sina ben eller hålla upp sitt huvud, jag försökte få i honom vatten men kunde inte öppna munnen på honom.
 Jag ringde Slöinge Djursjukhus och de tyckte att jag skulle komma in med honom. 

Rodney och jag åkte genast till Hallands Djursjukhus i Slöinge och de trodde att han kunde vara uttorkad eftersom att han haft diarré ett par dagar. Små valpar förlorar vätska väldigt snabbt och då är det viktigt att de snabbt får dropp. Veterinären sa att han skulle läggas in och få dropp.
Vi åkte hem igen. En timme senare ringde de från djursjukhuset och sa att det inte trodde att de skulle klara honom. Han var så liten och svag. Det enda jag kunde få fram bland alla tårar var. "Gör ALLT ni kan för att rädda honom". Läkarna var helt underbara och ringde och uppdaterade mig om hans tillstånd varje timme.

Senare på kvällen var det en ny veterinär som tagit över. Kristina Widmark, hon ringde mig vid 20.00 tiden och sa att Louis var bättre. Mirakulöst hade han svarat på deras behandling och till och med varit uppe och gått. Fast hans läge var fortfarande kritiskt och han orkade inte hålla upp sitt huvud när han gick. Vi tände ljus för Louis och bad till gud om att han skulle klara sig.

Vi gick och la oss sent och väntade hela natten om de skulle ringa. Jag sov ingenting, låg bara och tittade på telefonen hela natten.

Klockan åtta på måndag morgon ringde Kristina och sa att läget nu var stabilt och att han kanske skulle få komma hem på kvällen. Jag och Alexander åkte genast till Slöinge för att hälsa på honom. Blev så glad när jag såg honom, det var som om det var en annan hund. Kunde inte sluta gråta, var så glad över att han var bättre.

   
Louis på sjukhuset


17.00 fick jag reda på att jag kunde hämta honom. Fick ett helt A4 med hemgångs råd som jag skulle följa. Jag fick mata var tredje timme, dag som natt. Antibiotika och sockerlösning för att hålla blodsockret uppe. Han var tvungen att vara invirad i filtar hela tiden för att inte tappa värmen.

Det skedde små framsteg hela tiden sedan han kom hem och jag är så lycklig över att han kämpade så. Han var jätte duktig på att ta sitt penicillin och blir mer pigg för var dag. Även om det var små framsteg, så betydde dem ALLT!

Jag hand matade Louis i flera veckor, min semester som skulle blivit en härlig tid med en valp blev en tid att kämpa för ett liv. Denna underbara hund gjorde så starkt intryck på oss alla.

Det var många långa nätter och under lång tid fick inte Louis gå ut då han hade svårt att hålla värmen själv. Han var alltid invirad i tjocka filtar och man var väldigt överbeskyddande mot honom. Lämnade honom inte ensam en sekund.

Det blev många återbesök hos veterinären och Kristina sa alltid att han var ett litet mirakel som överlevt.

Louis gjorde debut i utställningsvärlden på Qopoolen i Hässleholm. Han var då yngst av alla vavva valparna men tog ändå hem ALLT! Han blev BIR valp och jag grät av lycka!




Sedan fortsatte Louis karriär inom utställningen..
Han blev BIR VALP på alla utställningar och BIM VALP på Stockholmsutställningen. Jag var så stolt över min fina lilla Louis. Han var osäker på bordet men aldrig något han fick anmärkning av.


Louis BIR valp Hässleholm

I somras ställde jag honom på Gotland. Där slog han över 40 hundar och blev BIR! 10 månader gammal! Han slog alla! Jag var i himlen!  Där tog han sitt andra cert, det första fick han i Borås där han även blev BÄSTA JUNIOR!


Louis BIR på Gotland

De två sista utställningar som Louis ställts på har han tyvärr fått flyktbeteende. Han har inte velat visa sig på bordet. Inte så konstigt då han var sjuk var det bara negativt att komma upp på ett bort och en främmande människa kom fram. Han fick alltid en spruta eller blev sond matad.

Så nu har vi lagt utställningen på hyllan.
Något jag tyckt varit otroligt tråkigt. Louis får nu vara hund och vi har bla. gått en Agility kurs. Om vi kommer tillbaka i utställningsringen får vi väl se.. Men om vi gör det får ni se upp..

 Louis kommer sopa mattan! Ingen hund som slår hans utstrålning och utseende.

 Han är vår stjärna - oavsett vilken väg han kommer att gå i livet!

K I N G   L O U I S

J A G  Ä L S K A R  D I G  !