G U C C I - LOVE

Det som skulle börja med en underbar semester och en valp som man längtat så länge efter blev en mardröm.
Har inte orkat skriva om detta innan. Vi hämtade Louis på lördag kväll och allt var helt underbart. Resan hem var lång och Louis satt i min famn i en filt hela vägen hem. Alex körde alla 60mil hem så att jag skulle få gosa med lillen. Vi var inte hemma förrän ett på natten. Louis gick lite i köket och kissade, bajsade och drack vatten. Hungrig var han inte. Sedan gick vi och la oss vid två tiden. Louis somnade snabbt, hade ju varit en lång resa för honom. Någon timme senare blev han orolig och pep en del, precis som om han drömde. Så fort jag tog upp honom blev han lugn.

Åtta på morgonen kände jag att allt inte stod rätt till. Louis ville inte stå på sina ben och jag fick inte i honom någon vätska. Rodney och jag åkte genast till Hallands Djursjukhus i Slöinge och de trodde att han kunde vara uttorkad eftersom att han haft diarré ett par dagar. Små valpar förlorar vätska väldigt snabbt och då är det viktigt att de snabbt får dropp. Veterinären sa att han skulle läggas in och få dropp.

Vi åkte hem igen. En timme senare ringde de från djursjukhuset och sa att det inte trodde att de skulle klara honom. Han var så liten och svag. Det enda jag kunde få fram bland alla tårar var. "Gör ALLT ni kan för att rädda honom". Läkarna var helt underbara och ringde och uppdaterade mig om hans tillstånd varje timme.

Senare på kvällen var det en ny veterinär som tagit över. Kristina Widmark, hon ringde mig vid 20.00 tiden och sa att Louis var bättre. Mirakulöst hade han svarat på deras behandling och till och med varit uppe och gått. Fast hans läge var fortfarande kritiskt och han orkade inte hålla upp sitt huvud när han gick. Vi tände ljus för Louis och bad till gud om att han skulle klara sig.

Vi gick och la oss sent och väntade hela natten om de skulle ringa. Jag sov ingenting, låg bara och tittade på telefonen hela natten.

Klockan åtta på måndag morgon ringde Kristina och sa att läget nu var stabilt och att han kanske skulle få komma hem på kvällen. Jag och Alexander åkte genast till Slöinge för att hälsa på honom. Blev så glad när jag såg honom, det var som om det var en annan hund. Kunde inte sluta gråta, var så glad över att han var bättre.

17.00 fick jag reda på att jag kunde hämta honom. Fick ett helt A4 med hemgångs råd som jag skulle följa. Nu är det till att mata var tredje timme, dag som natt. Antibiotika och sockerlösning för att hålla blodsockret uppe. Han måste också vara invirad i filtar hela tiden för att inte tappa värmen.

Det har skett små framsteg hela tiden sedan han kom hem och jag är så lycklig över att han kämpade så. Igår åt han själv (fick mata honom med spruta innan) och hans avföring var ganska fast. Han är jätte duktig på att ta sitt penicillin och blir mer pigg för var dag. Även om det är små framsteg, som att ett öra står upp idag. Även de minsta detaljer betyder allt.

Håll nu alla tummar ni kan för att han ska bli frisk snart och springa runt och busa som valpar ska göra. Har längtat så länge efter denna underbara varelse och han har redan gjort ett otroligt intryck på oss alla. Kristina sa att det var på håret att han klarade sig. En riktig liten fighter som har fått en otroligt tuff start i livet. Nu hoppas vi bara att han fortsätter att göra små men viktiga framsteg.

TACK TILL MIN ÄLSKADE SYSTER NINA SOM HJÄLP MIG MED SÅ MYCKET!
ÄLSKAR DIG!

TACK EVA & RODNEY FÖR ATT NI FÖLJT MED TILL SLÖINGE OCH GÅTT UT MED GUCCI!

TACK ALEXANDER FÖR DIN FÖRSTÅELSE!

TACK LENA FÖR ALLT STÖD, DU ÄR UNDERBAR!

TACK MAMMA & PAPPA FÖR ATT NI ALLTID STÄLLER UPP FÖR MIG. VET INTE VAD JAG SKULLE HA GJORT UTAN ER. NI ÄR ALLT FÖR MIG!

TACK ERIKA FÖR ATT DU ALLTID FINNS TILL HANDS!

TACK LOUISE (KENNEL MINI FASHION) FÖR ALLT STÖD!

TACK TILL ALLA ANDRA SOM SKICKAT FINA MESS OCH RINGT! ALLT STÖD HAR GJORT OSS STARKA!

Louis på sjukuset med kanyl i halsen


Lilla älsklingen,, trött.

Starka lill killen..


Syskon kärlek