Vad är livet utan honom..
Denna veckan har varit en mardröm.. Tänk att man tar så mycket för givet... som att man alltid har varanndra och att när man är ung är man frisk.. En annan verklighet har jag tyvärr fått vara med om den senaste veckan..
Det började med att Alex hade feber i början av veckan.. på Onsdagen åkte han upp till akuten eftersom att han inte fick bukt med den.. Läkarna hittade inget direkt men ville ha kvar honom under natten...
På natten blev han sämre och fördes til IVA (intensivvårdsavdelningen).
Jag jobbade på förmiddagen och förstod nog inte direkt hur allvarligt det var.. När jag slutat jobba åkte jag upp till sjukhuset.. det tog mig lång tid innan jag kunde gå in i rummet han låg i.. verkligen hatar sjuhus och bara tanken på alla sladdar och kanyler gör mig knäsvag.
Synen jag fick se när jag kom in kommer jag aldrig att glömma.. Har aldrig sett en människa så sjuk.. Alex tittade upp på mig och sa en sak som fick mig att helt bryta ut i gråt.. Man ville göra allt för honom men var så hjälplös..
Han hade jätte svårt för att andas.. En frisk människa tar ca 15 andetag /minut. Alex tog upp till 50. Det var hemskt att se hans kropp jobba så för att andas.
Några dagar senare kom läkarna fram till att han hade lunginflamation och att han fått blodförgiftning. När de satt in rätt antibiotika svarade han ganska snabbt på behandligen.. Det var dock sekunder från att han fick läggas i respirator..
Igår blev han flyttad till infektions avdelningen.. Hoppas att han snart får komma hem igen.. Så tomt utan honom här hemma.. Har känt mig så jävla ensam..
Så alla ni där ute.. Gör inte misstaget att ta allt för givet.. Plötsligt står man där en dag med livet på en skör tråd.. Det enda possitiva med att något sådant här händer är att man tar vara på varanndra bättre.. och man inser verkligen vad som betyder mest för en..
Pojkarna och jag längtar såå tills han kommer hem..
Älskar dig Alex - du är allt för mig! 
Jätte fint skrivet :) Och du är en toppen tjej så Alex ska vara lika glad att han har dig Kram Kram
Skickar en STOR tröste-kram till dig! Och krya-på häsningar till Alex. Håller tummarna för att han snart är hemma igen.
Natalie, kanon fint skrivit.
Ja mitt arbeta på IVA har gjort att jag prioriterar mitt liv annorlunda idag, än för 9 år sen när jag började där. Har lärt mig hur snabbt livet kan ändras. Mycket snabbare än man kan ana. Ta vara på livet och vänta inte med att göra saker tills i morgon. Då kan det vara försent, morgondagen kanske inte finns. Skönt att höra att Alex är på bättringsväg. Har tänkte mycket på er...KRAM
Skönt att höra att det håller på att lösa sig!
Kram på er!
Cecilia
Tack för det värmande orden, jag ska framföra det på jobbet i natt...KRAM
Härligt att allt blev bra till slut, ja fy vilken pärs.... kramar
Snälla kära Natalie!
Fy sjutton vad du berörde mig. Jag kunde inte hålla mig från gråten. Du har såååååå rätt. Man tar alldeles för mycket för givet.
Håller tummarna för er och hoppas att Alex snart är hemma hos er igen.
Många kramar från Judy
Tack alla söta för fina kommentarer!
Allt värmer och gör oss stark
=)
Usch va råkigt att höra =( hur är det med han idag ?
Hoppas han snar blir frisk och kommer hem igen till er.
Kram
Vilken fin bild på dig & mannen! Hur mår du gumman? Va ett bra tag sedan. Kramar Gabby
